FSDNS KLSSR - Ett Kollektivt Beslut

FG2, Göteborg, 2020

Utgångspunkten för FSNDS KLSSR - Ett kollektivt beslut är en utforskning av det materiella där kameran är riktad mot staden, detta genom den prekära fotografens suggestiva blick som i egenskap av cykelbud i den moderna gigekonomin håller samman stadens sociala och fysiska avstånd.
Urbana miljöer har en längre livslängd än oss människor och utgör också den matris vilket objekten som produceras i vårt samhälle vilar på. Våra liv är nära sammankopplade med tingen. Beslut om vår levnadsmiljö tas i rum som vanligtvis inte betraktas som “politiska” och det materiella har där en avgörande roll. Vid en sammanställning av allt som människan producerat av trä, glas, plast, metall, tegel, asfalt och betong förra året, så visade det sig att det översteg den totala vikten av hela biosfären, alltså allt levande på jorden.
Utställningen bjuder oss att rikta vår uppmärksamhet mot olika aspekter av vår fysiska omgivning som vi annars inte uppmärksammar men som har en viktig inverkan på våra liv.

Under 2020 har jag haft Konstnärsnämndens assistentstipendium hos Klara Källström och Thobias Fäldt och utställningen är ett resultat av vårt samarbete tillsammans med Johannes Wahlström.
Övriga medverkande konstnärer är Gabriel Nils Edvinsson och Ksenia Yurkova. Utställningen är producerad med support från Albért Faus, Una Sigtryggsdottir, Christoffer Rutström, Maria Safronova Wahlström, Anne Grietje Franssen and Nadén arkitektur och snickeri.

Illusion is the art of altering the perception of reality. While an experienced illusionist can alter the perception of reality to the extent that the untrue seems true and the true seems untrue, only a true master can force reality to adapt to the illusion. In the end of the 18th century on the behest of Austro-Hungarian empress Maria Theresa, inventor Johan Wolfgang von Kempelen constructed what was to become one of the most elaborate inventions of mankind: an automatic mechanical chess-player, known as The Turk. This automatic chess-machine came to beat Napoleon Bonaparte, Tsar Paul I and Benjamin Franklin and was for over half a century demonstrated as a prime example of the power of the industrial revolution. It wasn't until 1836 that Edgar Allan Poe would disillusion the machine as an elaborate hoax in his essay “Maelzel’s Chess-Player”. Poe pointed out to his incredulous readers that the machine was actually not run by Artificial Intelligence but by "a man in the interior" with a “remarkable stoop in the shoulders”, a man by the name of William Schlumberger. Mr Schlumberger was a French chess-teacher whose precarious earnings were dependent on giving hourly classes, and who had gladly accepted the offer of 50 dollars a month to sit in a machine and entertain wealthy players. By the time Poe had debunked the algorithms of the mechanical chess-machine, the industrial revolution was already a fait accompli and Mr Schlumberger would die the following year from Yellow fever. Illusionen är konsten att tänja upplevelsen av verkligheten. Medan en skicklig illusionist kan tänja upplevelsen av verkligheten till den grad att det osanna upplevs som sant och det sanna upplevs som osant, är det endast kollektiv tro som kan tvinga verkligheten att anpassa sig till illusionen. 1939 mitt under världskrigets turbulenta inledning röstade Riksdagen igenom det som kom att bli känt som affärstidslagen. Lagen, som infördes med förevändningen att värna om förvärvsarbetare inom service-yrken, gjorde gällande att serveringar och affärer var tvungna att stänga före klockan 6 på vardagar, före klockan 12 på lördagar och att hålla stängt på söndagar. När lagen infördes stängde många restauranger, barer och caféer över hela landet igen för gott då vanliga arbetande medborgare inte längre kunde besöka dem under de begränsade öppettiderna. Genom att driva igenom en lag som var mån om arbetarna i service-yrken, behövde lagstiftaren inte införa impopulära utegångsförbud som man drivit igenom på många andra håll i Europa, men man lyckades ändå åstadkomma samma resultat: att befolkningen höll sig hemma och inte i onödan pratade med främmande. När kriget väl var slut var affärstidslagen och dess vikt för folkhälsan så cementerad i det allmänna medvetandet att det skulle dröja ett halvt sekel innan man återigen började öppna restauranger, barer och kaféer på kvällarna.