”Realnummer: 00 – OBESTÄMBART MATERIAL:
ett föremål med okänt användningsområde eller en oidentifierbar bild går inte att ämnesklassificera. Följaktligen används denna kategori endast i yttersta nödfall.”
Landahl Kristina (red.), Outline : ämnesklassifikationssystem för
svenska museer, Stockholm: Nordiska museet, 1993
Ämnesklassifikation och kategorisering gör världen
begriplig, allt blir ordnat och nåbart. Det finns alldeles för mycket information
tillgänglig för våra sinnen för att kunna hantera dem utan
ett representationssystem.
Samtidigt skapas det ett slutet system, där allt som är utanför försvinner. Om det förändras, förflyttas eller skiftas någonting, som systemet inte vet, går det förlorat för oss, vi kan inte längre se det.
Det handlar om dilemmat mellan det ”egentliga” objektet och dess tecken. Det krävs en uppdatering av vårt referenssystem men den sker alltid för sent och som en följd av det, uppstår det en förskjutning i vår uppfattning av verkligheten. Tänk ett telefonsamtal med en alldeles för lång delay som gör det väldigt svårt att hänga………………………………………………med.
Samtidigt skapas det ett slutet system, där allt som är utanför försvinner. Om det förändras, förflyttas eller skiftas någonting, som systemet inte vet, går det förlorat för oss, vi kan inte längre se det.
Det handlar om dilemmat mellan det ”egentliga” objektet och dess tecken. Det krävs en uppdatering av vårt referenssystem men den sker alltid för sent och som en följd av det, uppstår det en förskjutning i vår uppfattning av verkligheten. Tänk ett telefonsamtal med en alldeles för lång delay som gör det väldigt svårt att hänga………………………………………………med.
